Avancerade höghållfasta stål brukar klassificeras baserat på sin metallografiska mikrostruktur och brottgräns. Exempelvis M1200 för martensitiskt stål med en brottgräns på 1200 MPa. För enkelhetens skull kan hållfasthetsvärdena avrundas uppåt i informella sammanhang.
Vill man veta de exakta hållfasthetsvärdena så framgår de av stålsortens fullständiga namn: ”CR290Y490T-DP” anger till exempel ett DP500-stål med en brottgräns på 490 MPa (”490T”) och en undre sträckgräns på 290 MPa (”290Y”).
Under alla omständigheter köper biltillverkare stål som antingen uppfyller deras egna AHSS-specifikationer eller specifika nationella eller internationella AHSS-standarder, där AHSS-stålets egenskaper tydligt anges, inklusive undre sträckgräns och brottgräns.
Observera också att AHSS-stålens föregångare – höghållfasta, låglegerade stål (HSLA) – använde beteckningar som exempelvis HSLA 430, som angav stålsortens undre sträckgräns och inte dess brottgräns.
Ett ytterligare nomenklaturövervägande är att HSLA-stål (som ibland förkortas ytterligare till ”LA” i sina produktnamn) har utvecklats till en nivå där deras minsta draghållfasthet överstiger 440 MPa-nivån, vilket kvalificerar dem för beteckningen AHSS.