I arbetet med tillståndsansökan för det nya stålverket i Luleå, som lämnades in 2023, genomfördes markundersökningar samt analys av grundvatten inom det aktuella området. Vid tiden för ansökan var området i full drift och användes för biprodukthantering inom den befintliga verksamheten.
Detta innebar att markundersökningar endast kunde genomföras på de delar av området där det inte pågick verksamhet eller där det inte fanns lager av biprodukter. Undersökningarna visade att det förekommer föroreningar inom vissa delar av området, men att dessa vid den tidpunkten inte fullt ut kunde avgränsas.
Arbetsgången innan undersökningarna genomfördes ser i korthet ut som följer:
De genomförda undersökningarna redovisades inom ramen för tillståndsprocessen och har utgjort ett viktigt underlag för myndigheternas prövning. Miljötillståndet för den nya anläggningen har därmed beslutats med kännedom om markens status och med krav på fortsatt kontrollerad hantering av mark- och miljöfrågor under bygg- och anläggningsarbetet.
I takt med att ytor successivt har frilagts och blivit tillgängliga för markarbeten har SSAB genomfört omfattande kompletterande markundersökningar. Analysomfattningen har utgått från resultaten i de tidigare undersökningarna samt från kunskap om vilka föroreningar som kan förekomma inom SSAB:s verksamhetsområde.
Provtagningen har omfattat analyser av bland annat:
Sammanlagt har:
Undersökningarna visar att föroreningar främst förekommer i anslutning till koksverket och att det i huvudsak rör sig om organiska föroreningar, framför allt PAH (polycykliska aromatiska kolväten) och aromatiska kolväten. PAH:er och aromatiska kolväten förekommer även ställvis på andra delområden som inte ligger i direkt anslutning till koksverket, men då i betydligt lägre haltnivåer. Förekomsten av PAH:er och aromatiska kolväten är kopplad till tidigare hantering av tjärslam.
Vidare visar resultaten med avseende på cyanid att spår av ämnet påträffats i mindre än en åttondel (21) av proverna, men i så låga halter att de understiger Naturvårdsverkets riktvärden för industriområde. I resterande prover ligger halterna under analysens rapporteringsgräns. Rapporteringsgränsen är låg (1/100-del av riktvärdet) och är den lägsta koncentration av ett ämne som ett laboratorium kan mäta och rapportera med tillförlitlighet. Merparten av prover med påvisad cyanid sammanfaller med samma platser som är förorenade av tjärslam vilket är ett förväntat resultat då små mängder cyanider bildas i koksverkets gasrening och ansamlas bland annat i tjärslammet.
Utöver föroreningarna kopplade till tjära påvisar utförda undersökningar förhöjda haltnivåer av vissa metaller i mark. Slagg av olika slag från masugn och stålverket utgör den primära källan till metaller och slagg förekommer generellt över hela industriområdet i dagen. Det aktuella projektområdet har i stor utsträckning använts för bearbetning och sortering av slagg. Slagg är ett konstgjort stenmaterial med inerta egenskaper som förekommer i flera olika kornstorlekar, framför grus och sten. I underliggande jord (naturlig mark eller muddersand) påvisas låga haltnivåer.
Sammantaget har flera undersökningar visat på liknande resultat med större och mindre sammanhängande områden med markföroreningar runt och kring koksverket. Utöver dessa sammanhängande områden visar merparten av resultaten att haltnivåer är låga eller ringa halter med undantag för ställvisa lokala förekomster med liten utbredning.
Det påverkade området uppgår till cirka 170 000 m2 av en total byggplatsyta om 1 700 000 m².
Markprovtagning och hantering av föroreningar vid exploatering av industrimark sker enligt ett etablerat, riskbaserat och stegvis arbetssätt. Arbetet utgår från historisk markanvändning, tidigare undersökningar och successiv fördjupning i takt med att mark blir tillgänglig.
Detta arbetssätt är normalt vid exploatering av områden med lång industriell historia och syftar till att säkerställa att mark och miljö hanteras kontrollerat, transparent och i enlighet med lagstiftningen.