Hur kommer bilanvändningen — och, i bredare termer, “mobilitet” — att se ut år 2030? Vi tittar på några viktiga faktorer som kommer att påverka bilägande, bildelning och det diffusa löftet om autonoma fordon. Dessutom, vilka bestående effekter kommer COVID-19 att ha på framtida mobilitet?
“Alla vill köra sin egen bil” har, i synnerhet i USA, varit ett mantra ändra sedan Henry Ford lanserade sin T-modell 1908. Så är det uppenbarligen inte längre.
Förutom körfrekvens och pendlingslogistik så är det en rad andra faktorer som påverkar valet att äga eller dela en bil (inklusive samåkningstjänster), bland annat:
Och slutligen, människors omständigheter förändras. En inbiten ”bilfantast” kan vara med om ett livsstilsskifte, till exempel en flytt, ett handikapp eller bara en vilja att förenkla. Det kan tvinga vederbörande att tänka om i nyckelfrågan: Vill jag ha en bil, eller bara den mobilitet som bilar erbjuder?
Det är mycket som vi inte kan förutspå med någon säkerhet de närmsta tio åren när det gäller mobilitet, men det finns några saker som verkar vara obestridliga:
Biltillverkare kommer då att konkurrera baserat på de minst “CO2-intensiva” bilkonstruktionerna. Bilköpare kommer att använda fönsterdekaler och webbplatser för att avgöra totalt inbäddad mängd CO2 för varje bil. Tillverkare av fordonsmaterial kommer antingen att “dekarbonisera” (minska mängden inbäddad CO2) i sina material eller ta marknadens konsekvenser. Lyhörda leverantörer kommer att innovera och lyckas väl genom att samarbeta närmare än någonsin med biltillverkare.
Många anser att COVID-19 är den mest omvälvande globala händelsen någonsin. (Även om 1918 års Spanska sjuka drabbade många länder och hade en enorm dödlighet, så var världen mycket mindre sammanlänkad än vad den är nu.) Vad kommer pandemier som COVID-19 på lång sikt att innebära för mobilitetsindustrin?
Och slutligen, COVID-19 kommer att fortsätta orsaka avbrott i bilförsäljningen under hela den tid som det tar att upptäcka och tillverka effektiva terapeutika, vacciner och/eller antikroppstester — eller för länder att anamma högeffektiva sociala (fysiska) distanseringsvanor i kombination med testning och spårning.
Men på sikt kan COVID-19 och andra framtida respiratoriska pandemier faktiskt påskynda mobilitetens övergång till alternativ till förbränningsmotorn. När en betydande del av världens befolkning kommer ur dessa sjukdomar med försämrade andningssystem, kommer regeringar att utforma sina ekonomiska stimulanspaket så att de innehåller åtgärder som främjar utsläppsfri mobilitet. Rörelsen “Electrify Everything” (elektrifiera allt) kommer att ta fart och visa sig vara förvånansvärt energieffektiv och extremt genomförbar just nu, med hjälp av befintlig teknik i spännande nya kombinationer – såsom lokala elnät (”microgrids”) och bidirektionell laddning (V2G).
Världen kommer aldrig att bli densamma efter COVID-19, och det är allas vårt ansvar att i slutändan se till att det påståendet har en positiv innebörd.