Arbetet med att få fler kvinnor att engagera sig fackligt inom IF Metall är inget nytt utan har varit ett uttalat krav från IF Metalls förbundsstyrelse i många år berättar Joachim Norelius, vice ordförande och som har jobbat fackligt i 25 år.

”Det är ju ingen hemlighet att kvinnor och män tänker och ser på saker och ting olika, och med fler infallsvinklar får vi en bättre förståelse för hur vi kan se och hantera problem.”

Idag består Järnbruksklubbens styrelse av fem kvinnor och fem män om man räknar in ersättarna. Tar man bort dem så är fem av sju ordinarie kvinnor.

”Jag tror vår styrelse är unik, särskilt inom en så mansdominerad bransch som stålindustrin”, säger Malin Persson, som är en av de fem ordinarie kvinnorna i Järnbruksklubbens styrelse.

Hon började jobba fackligt för tjugo år sedan och var med i den gruppstyrelse som först nådde målet om att hälften av ledamöterna ska vara kvinnor.

”Vi hade aldrig nått hit om inte männen hade velat det”, säger hon.

En viktig förutsättning är just att männen vill och jobbar aktivt för att få fler kvinnor med i det fackliga arbetet. Men då måste också kvinnorna få möjlighet att bidra och ta plats.

 

”Arbetet med att få fler kvinnor att åta sig fackliga förtroendeuppdrag inom IF Metall startar i grupperna i produktionen. Där får de prova på, lära sig och utvecklas inom de olika fackliga frågorna vilket gör att de sedan vågar ta steget att vara med i Järnbruksklubbens styrelse”, säger Malin Persson som har jobbat fackligt i tjugo år. Foto: Henrik Hansson 

 

Egna ansvarsområden framgångsfaktor

 

Joachim Norelius håller med om att det handlar om att se kvinnorna och ge dem chansen att vara med.

”Om vi vill få fler kvinnor att engagera sig då måste också vi män ge dem möjligheten, se och stötta dem”, säger han.

För Malin Perssons del var en avgörande faktor till att hon har fortsatt arbeta fackligt det stöd och den möjlighet att ansvara och fördjupa sig inom ett specifikt område.

”Jag tror att en framgångsfaktor för Järnbruksklubbens styrelse är att vi alla har egna ansvarsområden, det blir tydligare både för individen och gruppen vad vi ska göra och även hur vi kan hjälpa varandra.”

Med lika många kvinnor som män i styrelsen har klimatet blivit öppnare och diskussionerna mer dynamiska i Järnbruksklubbens styrelse.

”Alla får komma till tals och allas åsikter är lika viktig. Om vi ska kunna nå bättre resultat måste vi jobba tillsammans, samarbeta, och då måste alla få vara med och säga sitt”, säger Joachim Norelius och Malin Persson.

”Av de 197 kvinnor som är kollektivanställda inom produktionen på SSAB i Borlänge idag är 37 skyddsombud”, berättar Sofia Rundh, tillförordnad huvudskyddsombud för IF Metall i Borlänge. Foto: Henrik Hansson

 

Fler kvinnor engagerar sig

 

Fler kvinnor i styrelsen bidrar också till att fler kvinnor väljer att ansluta sig till facket. På SSAB i Borlänge är det större anslutningsgrad bland de kvinnliga arbetarna jämfört med männen.

”Trots att bara 18 procent av arbetarna på SSAB i Borlänge är kvinnor är 99,5 procent av dem med i facket, jämfört med 96 procent av de manliga arbetarna”, säger Joachim Norelius.

”Det är ingen nyhet att det är viktigt att det finns förebilder om man ska få till en förändring”, säger Sofia Rundh, som har varit med i styrelsen i drygt fyra år.

I sitt uppdrag först som IF Metalls vice huvudskyddsombud och nu som tillförordnat huvudskyddsombud är hon en förebild.

”Sedan jag tillträdde som vice huvudskyddsombud har fler kvinnor valt att bli skyddsombud här på SSAB i Borlänge. Idag är var fjärde skyddsombud på SSAB Borlänge en kvinna vilket är jätteroligt och kommer att göra att vi får ett ännu bättre arbetsmiljöarbete.”

Jämställdhetsfrågorna är givetvis viktiga och finns med på agendan men lika viktiga är rättvisefrågorna.

”I slutändan handlar det om att alla, oavsett kön, etnisk bakgrund, sexuell läggning etcetera ska ha lika villkor och förutsättningar. Med fler kvinnor som arbetar fackligt kommer vi att nå längre”, säger Joachim Norelius.