Artiklar
Låt oss bli oberoende av fossila bränslen
31 maj 2019 9:00 CEST 6 min läsning
Många CO2-producerande företag håller tummarna för att tekniken Carbon Capture and Storage (CCS) ska hjälpa dem att minska deras fossila fotavtryck. Vore det inte bättre att istället bara sluta producera fossilt CO2? Det tycker i alla fall jag, och detta är en av många anledningar till att jag brinner så mycket för mitt jobb - som projektledare och forskare inom initiativet Hybrit (Hydrogen Breakthrough Ironmaking Technology).
Project Manager, Project Management Office, Group Technology, Stockholm
Jag påbörjade min tjänst på SSAB den 1 september 2018, efter att ha disputerat inom processmetallurgi på KTH. Jag hade redan under min doktorandtjänst kommit i kontakt med SSAB och Hybrit, då jag och mina kollegor utförde experiment åt dem där vi tog fram det allra första fossilfria Hybrit-järnet. Kanske var det denna bit som Löfvén pratade om under valrörelsen, den innehöll ju trots allt inget kol (men det var ju heller inget stål). Den första lilla biten järn hamnade till slut på en bild i Dagens Industri tillsammans med vd:arna Jan Moström, Magnus Hall och Martin Lindqvist. Efter min disputation blev jag anställd i SSABs Group Technology PM Office som leds av Per Enockson, för att arbeta med SSABs omställning till fossilfritt produktionssystem.
Idag hinner jag inte jobba lika mycket med hands-on forskning som under min doktorandtid. Nu bistår jag främst Hybrit med projektledning inom den fundamentala forskning som försöker besvara frågor kring stålframställningen av vätgasreducerad DRI. Denna fundamentala forskning bedrivs av doktorander på KTH och LTU, och är väldigt spännande att vara en del av. Vi har redan sett att den vätgasreducerade DRI:n är mycket ren. Både fosforhalter och svavelhalter är till exempel mycket lägre i denna produkt än i det råjärn som masugnen idag levererar. Det gäller nu att komma fram till hur vi kan nyttja den i sin fulla potential. Hur ska biokol och slaggföring se ut för att vi inte ska smutsa ner stålet snarare än att rena det?
Jag jobbar även tillsammans med min kollega i Luleå, Mikael Lindvall, med att planera pilotförsök i den ljusbågsugn som tillhör SWERIM (f.d. Swerea MEFOS). Vi ska bland annat testa olika biokol, smältegenskaper hos olika vätgasreducerade DRI:er, samt olika slaggpraxis. Med en ljusbågsugn kommer flera utmaningar, bland annat att undvika kväveupptagning. Att koppla ihop den fundamentala forskningen som doktoranderna driver med pilotexperimenten i Luleå är en viktig del i att skapa en bättre förståelse kring den nya stålframställningsprocessen, och vilken väg den bör ta.
Det känns otroligt kul att få vara med på denna resa mot ett mer hållbart SSAB. Den energi och det engagemang man möter varje dag är en riktig energigivare som jag hoppas få skjuts av länge!
Johan Martinsson, Projektledare, SSAB, Stockholm.
2019-03-15