Blogg: Victoria Topor - Min första upplevelse av ett stålverk

Av Victoria Topor, praktikant på kommunikationsavdelningen vid SSAB Americas

Strax efter att jag började på SSAB Americas som praktikant på kommunikationsavdelningen var det dags för besök på ett av stålverken – närmare bestämt SSAB Iowa. När jag åkte dit hade jag ingen aning om vad som väntade mig eftersom jag inte hade varit på ett stålverk i hela mitt liv. När jag åkte därifrån hade jag fått en djup förståelse och beundran för allt det arbete som görs på SSAB.

Maskinerna, kemin och produktionen var något som jag aldrig hade upplevt förut. Först var det bara överväldigande, men när jag började fatta vad som hände runtomkring, tyckte jag det var helt fantastiskt. Jag fascinerades av lågorna, gnistorna och hettan i produktionsprocessen och jag blev imponerad av arbetarnas kunskaper och engagemang. Att få se vår produkt förvandlas från återvunnet skrot till höghållfast hållbart stål hjälpte mig att förstå min roll på SSAB och gav mer mening till det arbete jag hittills att gjort.

Det mest slående var att se hur varje medarbetare genomförde sin del av ståltillverkningsprocessen. Från att samla in och smälta ned det återvunna skrotet till att fastställa den kemiska sammansättningen – på varje station fanns det engagerade medarbetare som gärna visade sitt ansvarsområde för mig. Trots alla skrämmande maskiner kände jag mig helt trygg tack vare människorna omkring mig. Den tillgivenheten och trygghetskänslan gjorde att jag fick en mycket djupare förståelse för vår produkt och det arbete vi gör på hela SSAB.

Jag fick också möjlighet att gå runt på FoU-anläggningen som verkligen var en värld för sig. Jag blev imponerad av kompetensen och kunskaperna hos de som arbetade där. Jag hade inte förväntat mig att få se så mycket värdefull och viktig utrustning som i sista hand bestämmer strukturen och egenskaperna i SSABs stål.

Överlag känner jag en stor vördnad för hela tillverkningsprocessen, från fabriksbyggnaderna till människorna och maskinerna. Jag kommer aldrig att glömma hur det kändes att vara där och hur jag känner för SSAB idag.