Efter covid-19-pandemin återhämtade sig den globala stålindustrin under 2021 till nivåer som inte uppnåtts sedan finanskrisen 2008. Stålpriserna steg globalt på grund av god efterfrågan på stål, begränsat utbud och fortsatt regionalisering med minskad global stålhandel.
Stålpriserna på SSABs kärnmarknader har varit volatila under de senaste åren. Under covid-19-utbrottet 2020 förekom störningar i leveranskedjorna i Europa såväl som i Nord- och Sydamerika. Många stålproducenter minskade sin kapacitet under den inledande nedgången. I takt med att efterfrågan förbättrades steg priserna mot slutet av 2020 och fortsatte uppåt under större delen av 2021 och nådde nya rekordnivåer på alla marknader. Priserna i Europa på varmvalsade coils var som högst i juli, då de var 190 % högre jämfört med samma period 2020. De amerikanska priserna var som högst i september - 240 % högre jämfört med samma period förra året. Sedan dess har priserna fallit något – men en strukturellt bättre balans mellan utbud och efterfrågan tyder dock på fortsatt goda stålpriser.
Den globala efterfrågan på stål var oförändrad under 2020. Marknaderna i EU och Nordamerika upplevde en minskning av efterfrågan på 8 % respektive 15 %, men den fortsatta tillväxten i Asien kompenserade helt för den minskade efterfrågan. Under 2021 återhämtade sig industriverksamheten på alla marknader, och i kombination med låga lagernivåer i de flesta värdekedjor ökade den globala efterfrågan på stål med 6 % till en ny rekordnivå på cirka 1 875 miljoner ton. Detta har skapat den senaste tidens goda marknadsförhållanden för stålpriserna.
Användningen av höghållfasta stål ger fördelar i form av starkare, lättare och mer hållbara lösningar. Användningen av dessa stål fortsätter därför att öka och växa mer än standardstål. I alla segment arbetar kunderna med höghållfasta stål för att sänka kostnaderna, förbättra säkerheten och minska vikten på sina produkter och därmed minska deras miljöpåverkan.
Bristen på stål och andra nyckelkomponenter som halvledare påverkade vissa sektorer under 2021 och begränsade den ekonomiska tillväxten något. Flera fordonstillverkare tvingades gå på tomgång eller minska produktionen under 2021 på grund av bristen på halvledare. Det fanns också en brist på transportkapacitet, såsom container- och lastbilskapacitet, vilket påverkade många kundsegment. Utan dessa störningar skulle efterfrågan på stål troligen ha varit ännu högre under 2021.
Det finns ett växande intresse för stål som tillverkas med låg miljöpåverkan. Fordonssektorn leder utvecklingen, med företag som Daimler/Mercedes-Benz, Volvo Group och Volvo Cars som har som mål att nå koldioxidneutralitet. Detta följer tydligt den allmänna trenden bland företag att sätta vetenskapligt baserade utsläppsmål som ligger i linje med Parisavtalet. SSAB är ett av nästan 1 000 företag som åtagit sig att följa klimatmål som har godkänts av Science Based Targets-initiativet.
Den globala ståltillverkningskapaciteten nådde sin kulmen 2015, då de kinesiska myndigheterna beslöt att stoppa ytterligare kapacitetsutbyggnad och tog bort cirka 150 miljoner ton kapacitet. Utbudet minskade också i andra regioner, bland annat i EU och Nordamerika, på grund av föråldrade masugnar som togs bort från marknaden. Dessa branschåtgärder har lett till en förbättring av det globala kapacitetsutnyttjandet från ett genomsnitt på 69 % för 2010–2017, till 79 % för 2018–2021E. Med en fortsatt ökning av efterfrågan på stål och en begränsad kapacitetsökning på kort sikt finns förutsättningar för ett bättre kapacitetsutnyttjande i den globala stålindustrin under de kommande åren.
Nya kundkrav och förutsedda ökade kostnader för CO2-utsläpp har lett till en omvandling inom stålindustrin. Under 2021 införde EU-kommissionen sitt Fit for 55-paket, som innehåller lagstiftningsförslag för att skärpa målet för utsläppsminskning till 2030 från 40 % till minst 55 %. Många branschaktörer utforskar ny teknik – inklusive lösningar med vätgas – för att uppfylla dessa nya krav. Detta kommer sannolikt att innebära att fler stålföretag kommer att övergå från masugnsbaserad produktion till ljusbågsugnar.
Införandet av handelshinder växte över hela världen redan innan covid-19 bröt ut, och antalet globala handelsrestriktioner har ökat de senaste åren. De amerikanska skyddstullarna (Section 232) är kanske den mest kända åtgärden, men flera andra regioner har också infört motåtgärder. EU-kommissionen har dessutom föreslagit en mekanism för justering av gränsvärden för koldioxidutsläpp för att förhindra risken för koldioxidläckage. 2021 kom dock USA och EU överens om att sänka tullarna på stål och aluminium.
Handelspolitik i kombination med ökande lokal efterfrågan på stål har resulterat i minskad handel, i synnerhet mellan olika geografiska regioner. Extraregional stålhandel (dvs. exklusive handel inom till exempel EU) har minskat med över 20 % under de senaste 5 åren och stod för endast 13 % av den globala efterfrågan på stål 2020. EU, USA, Mexiko och Kanada är fortfarande stora nettoimportörer av stål, med ett handelsunderskott på 10 respektive 18 miljoner ton 2020. Kina, som historiskt sett har varit en stor nettoexportör av stål, har varit nettoimportör under delar av 2020 efter en stark inhemsk återhämtning i efterfrågan. Covid-19-pandemin kan vara ytterligare en katalysator för marknadsregionalisering eftersom företag kan överväga att lokalisera leveranskedjor och stödja en lokal grön omstart av ekonomin i ännu högre utsträckning, t.ex. genom gränsskatter på koldioxid.
Kinas respons på den ekonomiska nedgången från pandemin skapade en kraftig prisökning på järnmalm. Efter månader av omfattande nedstängningar på grund av utbrott av covid-19 ökade Kina investeringarna i byggsektorn. Samtidigt drabbades det stora gruvlandet Brasilien hårt av covid-19 och tvingades minska produktionen i flera gruvor. Under 2021 nådde järnmalmspriserna rekordnivåer på över 220 USD/ton, men började falla i juni och slutade på cirka 120 USD/ton i slutet av året efter att situationen stabiliserats i Kina.
Kokskolspriserna låg i början av 2021 på 100 USD/ton. Dock ledde en robust efterfrågan i kombination med begränsad tillgänglighet på spotmarknaden till en uppgång för kokskolspriserna, som nådde en högsta nivå på över 400 USD/ton i slutet av året.
Priset på skrot i USA har varit fortsatt högt och stabilt på 400–500 USD/ton under 2021. Framöver väntas efterfrågan öka, i synnerhet på skrot av premiumkvalitet, i takt med att fler ljusbågsugnar byggs runt om i världen.
SSAB verkar i det stålsegment som brukar kallas platta kolstål, dvs. stål med en viss kolhalt som valsas till plåt. Med en årlig tillverkningskapacitet på cirka 8,8 miljoner ton råstål är SSAB en liten aktör på den globala marknaden. Det är därför SSAB specialiserar sig och fokuserar på fyra definierade segment, där SSAB har ledande marknadspositioner:
SSAB har en ledande ställning på sina hemmamarknader Norden och Nordamerika. SSAB har en sammanlagd marknadsandel på runt 40 % för platta kolstål i Norden. I Nordamerika är SSAB den största tillverkaren av grovplåt, med en marknadsandel runt 30 %. Med ledande produkter och varumärken, hög kompetens och välinvesterad tillgångsbas har SSAB också en ledande ställning på den globala marknaden för seghärdad grovplåt och tunnplåt (Q&T) och i utvalda segment inom avancerat höghållfast stål (AHSS).
Totalt utgör dessa marknadssegment cirka 3 % av den globala marknaden för kolstål. SSAB är förutom stålproducent även återförsäljare av stål och andra metaller via sitt dotterbolag Tibnor, samt erbjuder stålbaserade bygglösningar via dotterbolaget Ruukki Construction.
SSABs huvudsakliga kundsegment omfattar tunga transporter, bygg och infrastruktur, industriapplikationer, fordonsindustri, bygg- och anläggningsmaskiner (inklusive lyftkranar) samt energi och materialhantering (inklusive gruvdrift). På hemmamarknaderna Norden och Nordamerika säljs standardstål i viss utsträckning via servicecenter och distributörer.
